När jag skriver en populärpsykologisk text känner jag mig som en översättare. Något ska förmedlas från en värld till en annan, och under skrivprocessen oroar jag mig för två saker. Det ena är att texten inte ska bli underhållande nog. Att en populärvetenskaplig text ska vara lättillgänglig är en självklarhet. Den ska inte kräva för mycket av läsaren när det gäller förkunskaper i ämnet eller den vetenskapliga jargongen. Men ännu viktigare är att texten är spännande, kanske överraskande eller till och med rolig. Även om man som skribent ser ämnet som viktigt så måste läsaren bli underhållen. Har jag inte underhållit min läsare så har jag misslyckats med en stor del av mitt uppdrag.
Det andra jag oroar mig för i skrivandet av populärpsykologi är att den vetenskapliga kunskapen jag försöker förmedla ska missuppfattas av läsaren. Mitt ansvar här har jag gentemot det psykologiska forskningsfältet. Det handlar om ett visst mått av samhällsansvar. Vad gör jag för skillnad med min text och vad kan den få för konsekvenser? Vad finns det för risker med att läsare missförstår innehållet och är min redaktör lika mån som jag att faktainnehållet är sant och rättvisande?
Jag vill skriva bra och jag vill skriva rätt, annars är det inte populärvetenskap som jag har skrivit.
