På väg till scientologernas turnerande utställning
”Psykiatri – dödens industri?” kom jag på mig själv med att vara nervös, som om jag skulle göra något som var farligt. Varför känns det farligt att besöka en religiös sekt på hemmaplan? Mycket skrivs om själva sekterna - mindre om mekanismerna bakom. Det främmande räds man.
I stället för att redogöra för scientologin och deras fientlighet mot psykiatrin så rekommenderar jag följande länkar:
- Kommittén för Mänskliga Rättigheter - Arrangör och del av scientologkyrkan.
- XenuTV - Här finns en unik intervju med David Miscavige, scientologernas ledare sedan 80-talet. Organisationens förhållande till psykiatri får mycket utrymme i intervjun.
- Xenu.net - En gedigen källa till information kring scientologin.
På väg ut från utställningen stoppas jag av en arrangör som är nyfiken på vad jag tyckte om den. Jag har plockat på mig ett flygblad, den enda publikationen jag hittar på svenska, och visar den för henne. På flygbladet redovisas tre punkter:
- Mer samtal istället för piller.
- Utan tvång - brottslighet är polisens sak.
- Utan svåra biverkningar från mediciner (psykofarmaka).
Jag förklarar för kvinnan att dessa krav är det enda på utställningen som inte visar på vad som är fel, utan på vad som ska göras åt problemet. I det här fallet är problemet en psykiatrirörelse som ska hållas ansvarig för nazismens uppväxt, skolmassakrar, Curt Cobains död och så vidare. Hon svarar att hon också tycker att utställningen är så att säga "subjektiv". Flygbladet fungerar som ett komplement. Vi har en kort diskussion kring rättspsykiatri, men hon erkänner att hon kan väldigt lite om ämnet. Jag tackar för mig och avböjer att fylla i en utvärderingsblankett. När jag lämnar lokalen har jag en känsla av att "Citizens Commission on Human Rights" i USA inte skulle varit helt nöjd med det svenska mjäkiga flygbaldet.
