Under 50- och 60-talet utförde Alex Bavelas ett antal experiment på Small Group Network Laboratory på Massachusetts Institute of Technology. I ett av dessa experiment fick två försökspersoner, utan kontakt eller kommunikation med varandra, bedöma ett antal bilder föreställande friska och sjuka celler. Försökspersonernas uppgift var att utan några förkunskaper avgöra om om cellerna var friska eller sjuka. Bedömningen förmedlades genom att trycka på en knapp för det valda alternativet och återkopplingen skedde genom att de fick veta om deras svar var korrekt eller inte. Efter experimentet fick försökspersonerna samtala om vilka strategier de hade bildat kring bedömningen av cellernas tillstånd.
Vad försökspersonerna inte fick veta var att återkopplingen de fick inte var på samma villkor. Den ena försökspersonen fick korrekt återkoppling, men den andra fick den första personens återkoppling och därmed mer förvirrande information. Detta avspeglades även i resultatet då den första försökspersonen fick runt 80% rätt på sina svar och försökspersonen med den felaktiga återkopplingen hamnade på en normal gissningsnivå.
När försökspersonerna efter experimentet samtalade med varandra kring reglerna för att identifiera celler som sjuka eller friska så hade försökspersonen med den korrekta återkopplingen enkla och konkreta förklaringar, medan försökspersonen som i smyg hindrats i testandet av sina teorier presenterade en subtilare och komplexare förklaringsmodell. I samtalet kring strategierna tenderade försökspersonen med den konkreta förklaringen bli imponerad av de komplexa förklaringarna. Så när experimentet upprepades, med nya bilder men i övrigt identiska förutsättningar, var båda försökspersonerna rätt säkra på att den med de komplexare strategierna skulle förbättra sitt resultat mest. Detta visade sig också stämma då försökspersonen som tidigare hade en enkel strategi nu försämrade sitt resultat, medan försökspersonen med de komplexa förklaringarna upprepade sitt dåliga resultat.
Mer om Alex Bavelas studie kan man läsa i: Watzlawick, P. (1976). How Real is Real? Confusion, Disinformation, Communication. New York: Vintage.
